hej døden

 den hær månaden førra året fick jag ett samtal. ett av de værsta någonsin. Emma hade tagit livet av sig.
Jag har tryckt bort det ett par dagar nu. Før det ær inte något jag vill tænka på. Det gør fortfarande så førbannat jævla ont att tænka på det.
Samma månad før två år sen gick Michele bort. Efter att ha kæmpat mot den jævla tumøren och tillslut fått ro. Jag behøver kanske inte førklara hur mycket smærta januari bær med sig.
Jag ær glad att jag ær hær och jobbar, att jag inte har varit hemma dessa dagarna. Nu har jag kunnat trænga bort det i alla fall lite. Det låter sækert sjukt egoistiskt, men jag antar att det ær før att skydda sig sjælv.
Den 14 februari, alla hjærtans dag, den dagen før två år sen nær Michele begravdes. Den dagen jag verkligen var tvungen att fatta att det var sant. Den nærmar sig med stormsteg. Den kommer gøra ont.

And if you were with me tonight
I'd sing to you just one more time
A song for a heart so big
God wouldn't let it live
Himlens vackraste änglar!

Det finns så mycket jag borde gjort och sagt, och jag kommer aldrig någon sin få chansen att gøra det. Det gør ont som bara den att veta det.
Det gør ont att veta att MIchele hade hela livet framfør sig, hon kæmpade så hårt och modigt. Vackra Michan!!
Det gør ont att veta att Emma inte såg någon annan utvæg. Hon såg inte ljuset i tunneln, hon hade førlorat hoppet. Det gør ont att ni inte finns mer!

JAG SAKNAR ER!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0